Städ, gavel, max.


Nu sitter jag här hemma, slut i kroppen och mätt i magen. Har lite ont i huvudet och får förhoppningsvis sova ikväll. Men hostan är värre än tidigare. Jag börjar tro att min hosta vet exakt när jag ska sova. 

Har iaf städat ett par timmar, satt ihop en säng gavel (vilket inte tar så lång tid egentligen) och sen gick vi på Max och käkade, det var jävligt länge sen jag käkade där. Men gott var det! 

Och det är aldrig fel med lökringar! 

(Fick professionell hjälp med gaveln)

Dags att sova! Jobb imorgon, sen MÅSTE jag fan vara ledig. Min kropp är ganska så slut.. 

Dagens låt:
Demonlord - Find a goal






Dutti jag!


Jag gick till jobbet, jobbade 10 timmar och gick hem i isande kyla. Jag höll på att blåsa till Finland ibland och mustaschen hade istappar som skrapade i backen... 

Nu sitter jag här, i sängen och försöker förgäves få upp värmen i ett rum som håller 16-17 grader. 

Nu ska jag fan sova, så jag orkar hjälpa Sara att städa imorgon. 

I bid you farewell, med en bild ifrån augusti. 

Dagens låt:
Cyndi Lauper & The Hives - A christmas duel




Vett...



Mitt vett säger att det är dags att byta skor... 

Men vem har sagt att jag lyssnar på den lilla rösten? Den lilla rösten som säger "Hörrödu, du har redan gjort en parad-vurpa den här hösten", "Hörrödu, det är lite för halt med converse".. Pfuu, skit röst säger jag! 
Sen får jag skylla mig själv om jag gör en till parad-vurpa, så enkelt är det! 

Så, åter till detta okända ord, "vett". Mitt vett säger faktiskt åt mig att sjukskriva mig från jobbet eftersom jag är tungandad och har problem med halsen. Men, har jag gjort det? Nej! För min envishet klubbar ner mitt vett till en liten pöl. Så imorgon ger jag mig på att promenera till och från jobbet (1,4 mil sammanlagt) och jobba 10 timmar. Lever jag tills måndagen så är jag väldigt tacksam. 
Samtidigt, pallar jag inte så pallar jag inte. Så enkelt är det. 

Idag har det gått bra iaf! Så hoppas på det imorgon också.. 


Just ja, min dator är inne på sina sista andetag, FUUUU! 

Dagens låt:
Lordi - Candy for the cannibal




Poop... POOP!


Poop I tell ya! 
Eftersom jag är så tungandad så fick jag tipset att ringa sjukvårdsrådgivningen. Fick prata med en jätte härlig sjuksköterska, som tyckte att jag skulle iväg och kolla upp det hela. Helst ikväll, men det hade inte jag möjlighet till, haha. 

Hon ville utesluta två saker innan jag skulle slappna av och säga "bara förkylning". 
1. Förkylningsastma (?!?!?!)
2. Lunginflammation (?!!!!!??!!) 

My face:

Så, jag får sitta upp och "sova" inatt och försöka få lite sömn iaf. 

Önska mig lycka till! 

Nu ska jag kolla gamla Batman!

Pusshaj! 



Jobb/förkyld


Bleh. Idag är jag verkligen tungandad. Eller, iaf nu på kvällen. Väldigt tungandad. Sen så smakar det jätte äckligt när jag hostar. Jag hatar verkligen detta. Hoppas jag pallar hela helgen, annars blir det jobbigt. 

På måndag ska jag iaf hjälpa S att städa ur gamla lägenheten, sen blir det middag! 

Sen, så hoppade jag av hos brorsan för att skälla på min bror, eftersom han inte svarade på mina sms, haha. Det slutade med att dom bjöd på middag och han köpte 3 dosor snus åt mig! Woopwoop! 

Nu tänker jag titta på Greys anatomy och bara mysa och halvsova. Vill vara pigg imorgon!! 

(Gnäll, gnäll, gnäll.. Synd om mig)


Dagens låt:
Volbeat - Lonesome rider


En torsdag som är sådär..


Förkylningen sitter i fortfarande, halsen är tjockare än gröt. 
Kände att jag behövde gå och handla idag, men hur skulle jag ta mig till affären? Hade inte direkt någon lust att börja gå och tuppa av halv vägs bara för att jag inte får i mig något annat än vatten och nyponsoppa.
Som tur är så har jag en underbar bror, som precis kom hem och skulle hämta sin dotter på dagis. När jag ringde han så vände han om och släppte av mig på affären. (Affären och dagis är precis bredvid varandra, annars hade jag inte frågat). 
 
Så, jag köpte mjölk och glass. (okejdå, två chokladbitar RÅKADE ramla ner i korgen, men det är synd om mig!).
 
Efter det försökte jag faktiskt fixa en middag och jag lyckades! Sen somna jag i soffan så jag lyckades inte äta något ändå, haha.. Sen har jag lyckats tagit mig till duschen.
 
Annars har jag inte gjort så extremt mycket mer. Ni vet, dagarna när man är sjuk levs i en evig dimma där allt annat hamnar efter, speciellt om man har feber. Lägenheten ser ut som ett enda stort kaos och allt är en enda röra.
Ska snart försöka gå och lägga mig, i hopp om att jag kommer att somna eftersom jag faktiskt ska jobba hela helgen. Jag vill verkligen palla hela helgen så jag har redan förberett jobbväskan med alvedon, halstabletter, hostmedicin och rinexin. 
 
Har tittat på ännu mer tecknat och film, svurit över att jag inte har en hårfön än och funderar på att klippa bort allt hår istället för att köpa en, svurit över att jag inte har en vettig spegel i hallen och sen sovit en stund till, haha.
 
Näe, men alltså. Hare gött! 
 
Dagens låt:
Volbeat - My Body

 
 

Tecknat för hela slanten...


Det är alldeles UNDERBART att vara sjuk, tycker vi inte alla det? (hela den där meningen dryper av ironi).
 
Natten till idag kunde jag inte somna, det var dels mina vanliga insomningsproblem tillsammans med feber som ställde till det. När jag väl somna sov jag bara någon timme. Sen var det bara att kliva upp och hoppas att dagen bara kunde bli bättre. 
 
Så, jag gjorde som varje sjukling gör.. Hoppade i mjukisbyxorna, tjockstrumporna och tjocktröjan. Försökte dricka riktigt HET nyponsoppa för att lindra en stund och för att få magen att hålla käften i 5 minuter iaf. För få inte för er att jag kan äta något direkt, då gråter jag bara för att det gör ont! 
 
Sen, satte jag mig i soffan med två filtar och har spenderat hela morgonen/dagen/kvällen med att titta på tecknat. För att inte glömma att jag försökt flirta till mig en pizza. Jag tyckte pappa kunde svänga förbi med en (for the record så bor han i Norge), så desperat var jag! 
 
Men här sitter jag, 01.00 minus pizzan och med en mage som jag försöker tysta med lite nyponsoppa...
Kan fortfarande inte sova, det är för varmt, det är för kallt det är allt och ingenting.
 
I tisdags var jag iaf iväg och fikade med Sara och det behövdes kan jag lova. Hade jag haft bilden hade jag lagt ut den, vi var nog dom slöaste café-besökarna någonsin. Vi låg i varsin del av soffan och halvsov och pratade om allt och ingenting. Sen, som vanligt med mig och Sara, så är det meningen att vi bara ska träffas och ta en fika, men slutar alltid med att vi sitter och snackar bort hela dagen! Det blir alltid många timmar och det blir alltid sent, haha.. 
 
Nästa vecka blir det IKEA, det ska bli kul iaf. Roadtrip! 
 
Jaja, det är väl bäst att jag försöker sova, eller iaf gör något vettigt. Som att titta på mer tecknat och återigen försöka övertala någon stackars jävel att komma med en pizza åt mig!! 
 
Pusshaj! 
 
Dagens låt: Bruce Springsteen - Sherry darling
 

Och inte blir det bättre...


En total jävla bajsdag. Men inte hela dagen egentligen. Började med en konversation på eftermiddagen och efter det gick det bara utför.
Nu hade jag tänkt mig att lägga mig under täcket och bara försvinna ett tag. Hoppas på en bättre dag imorgon.


Fan...

Fy fan vilken dålig jävla dag. Fy fan...

WOOPWOOP!


Okej, "woopwoop" är världens töntigaste sak man kan skriva, men det är verkligen så jag känner just nu! 
För imorgon drar jag till Uppsala! En välbehövlig semestervecka och jag ska ha massa massa skoj! 
Jag längtar verkligen till på fredag då vi ska till Gröna lund och se In flames b.la! Jag ska åka så många karuseller och ha allmänt kul! 
 
Sen åker jag hem 1 vecka innan man drar vidare till Barcelona! Haha, mycket nu.
 
Näe, det är fan lika bra att jag börjar packa lite smått. 
 
 
Ha det gött allihopa! 


 
 

Paltkoma delux!

Har haft kalas hela den här helgen. Eller, varit på kalas kanske det heter. 
På fredagen så firade Line's mormor och två mostrar henne (jag, farsan och brorsan var också där). Då blev det massa jävla fika och onyttigheter. Varför ska Hägges ligga så jävla nära för?!
Sen där på kvällen hade vi så jävla roligt. Jag kom inte i säng förrän 04.30 och morsan väckte mig 08.30 för hon skulle komma då.
 
Lördagen blev det mer kalas, då kom det ett par ungar och vi fika en gång till.. Bleh.
Sen drog jag, farsan och brorsan ner på matmarknaden och köpte nå olivbröd och någon ost! 
 
 
Men alltså. Ja. Haha.
 
 
Fuck this shit, orkar inte berätta allt. Jag har haft trevligt iaf och jag måste personligen skärpa mig! GAH!
 
Dags att ta hand om mig. Att fokusera på mig. 

Bajs


Fan...

Jag drunknar...

Suck..

Detta är en dålig dag.

Det här inte ett roligt inlägg.


Nej, nu kommer det ett riktigt deprimerande inlägg men jag känner att jag måste få skriva av mig. Jag måste få ur mig alla känslor och rädslor som jag bär med mig just nu.
 
Jag har förlorat en människa, jag sörjer. Men jag sörjer konstigt. Dör en person så är det slut, finito. Det spelar ingen roll hur många gånger jag tänker på "Hade jag kunnat ändrat på något?". Men nu är det inte så, jag sörjer en person som finns kvar, som jag kommer att se ibland.
 
I 4 år, så var han vid min sida. Även om vi satt vid varsin dator så hade jag han där. Mådde jag dåligt, så var han där, ville jag bara slö snacka så var han där, titta på en film, spela ett spel. Nämn vad ni vill, han var ändå där. 
Jag hade underbart sällskap, vi har skrattat, vi har bråkat, vi har gråtit. Nu är han inte här längre. 
Saknaden är enorm och ibland vet jag inte vad jag ska göra. 
 
Jag har mitt jobb, det håller mig flytande. Men det är en pina att gå dit, för på samma sätt som det håller mig flytande så ger det mig heller inte tid att sörja. 
 
Hur lång tid kommer det att ta? 
Kommer jag någonsin kunna bo i den här lägenheten och känna att det är mitt hem? Det här skulle vara vårt hem, vi skulle göra detta till ett hem. Visst, vi har vissa lådor kvar. Vi har böcker som inte har kommit upp i någon hylla, men det närmade sig. Det närmade sig ett hem. Här skulle vi bo. Men inte längre... Nu ska jag bo här, själv. 
 
Alla klämmer ur sig till mig "Det kommer bli bra, det kommer kännas bättre etc etc". Tror ni inte att jag vet det? Tror ni inte att jag har hört dom orden förut? Men fattar ni inte att just nu, är det som att hälla vatten på en gås. Jag tar inte till mig ett enda ord. 
 
Pappa är bra, pappa säger bra saker. Han säger "Var stark, det är jobbigt. Ta ett steg i taget, en dag i sänder och var stark". Det är inga uppbrotts-klyschor han säger till mig.Visserligen så är säkert just dom där orden klyschor på sitt eget sätt, men ingen annan säger så till mig.
 
Jag är relativt ny i en stad där jag inte känner många, vem har jag att umgås med när ensamheten blir för påträngande? Jag har ett arbete och ett ansvar, jag kan inte bara åka iväg någonstans och bli omhändertagen. 
Det krävs för fan nästan ett års planerande innan jag ens tar mig till Norge. 
 
Sen så känner jag mig själv för väl, jag vet hur svår jag är att älska. Jag är definitivt svår att leva med. Jag är krävande, jag blir jävligt grinig om jag har för lågt blodsocker och jag är världens bitch ibland. Jag kan vara en rejäl slarver och jag kan vara lat för att sen andra dagen vara speedad och vilja få saker gjort på en gång. Jag är världens oromantiskaste människa, jag kan vara jätte dålig på att visa känslor och ens ge ömhet. Vem fan ska stå ut med mig?! För att inte tala om mina tillitsproblem. Jag har för fan t.om svårt att lita på mina närmaste människor.
 
Ska jag lära känna någon annan nu? Måste jag gå igenom och berätta allt jävla skit som har hänt mig, igen?!
Hur fan ska jag palla gå igenom allt det där igen?
 
Jag vet att ingenting är definitivt, ingenting förutom döden. 
Men det är fortfarande sååå jobbigt. 
 
Jag måste vissa saker nu, för att jag ska få må bra i framtiden. Jag måste ta reda på vem jag är, när jag är själv. jag måste verkligen verkligen lära mig att lita på människor. Jag kan inte gå runt och tro att jag ska bli sårad eller dylikt av alla. Vad är det för liv? 
Vad är det för liv att vara rädd för allt som kan hända?
Jag vill inte leva så. 
 
Nu vart det en lång och osammanhängande text, det är troligtvis mycket stavfel och det här var enbart för att jag behövde ventilera lite. Det här är inte ens 20% av det som pågår i min hjärna.


 
 

NEJ!


Åh! Hur fan ska detta gå?
Jag måste få skriva av mig om det, prata med någon om det. Jag vägrar prata med någon jag känner, måste hitta någon som inte bryr sig helt enkelt.
 
Det är kört. Så enkelt är det. Var det inte kört innan så är det kört nu. 
 
Känns som att jag inte kan andas. FAN! 
 
Vad ska jag göra?



Börjar bli som min pappa...


Idag for jag iväg på gymet, för första gången sen SRF. 
Jag är tydligen inte helt jävla pigg än, men det gick bra! Börjar t.om synas lite muskler, speciellt i benen! 
 
I like this! 
 
Sen gick jag och shoppade lite, hehe..
Snacka vilken märkesbög jag kände mig som idag, när jag köper 3 märkesklockor! (En gul, en lila och en röd!).
Jag börjar bli som min far och min ene bror, som båda älskar klockor..
Jag tror farsan har en hel jävla låda i olika färger! (Vill också ha det!)..
 
Sen köpte jag två smycken, även om jag är allergisk så kan jag använda dom en stund iaf.

Är lite smått nervös inför tisdagen, men det får gå bra! Ska äntligen satsa seriöst på körkortet. Vi har t.om lagt upp en plan.. (Jag och bilskolan!) Så på tisdag ska jag få mitt schema och massa sådant för att sedan köra i denna stad för första gången. Sen på eftermiddagen blir det direkt hem till mams för att fira midsommar etc. Var bara lite surt att cidern jag ville köpa inte fanns här. (Finns inte ens i sverige för den delen!)

Jaja, nu ska jag nog sova!




En vecka till, snälla?


Jag skulle absolut inte tacka nej till det. Att få ha en vecka till, där jag kan få en paus.
 
Kan jag få pausa lite mer?



Ont i magen...

Godmorgon på er allihopa!
Jag skulle kunna säga att detta är en god morgon, då solen skiner och det är blått och grönt överallt. 
MEN, det är inte en GOD dag för jag har så ont i magen som jag har haft nu i flera dagar.. 
 
Ska ändå försöka ta mig ner på stan för att handla och sen på gymet.
 
Önska mig lycka till.



Norge och kost?!

 
Nu har jag precis kommit hem ifrån Norge. Har haft det ganska så bra, men har inte mått så himla bra faktiskt. Vet inte vad det ligger i..
 
Iaf, när jag var hos pappa så fick jag ett mail ifrån min PT med mitt "kostschema". Han kallar det för kostschema, jag vill kalla det "Ät-så-du-storknar-schema". Jag vart helt skräckslagen när jag såg det, jag tänker inte äta allt det där! Jag tänker INTE äta så mycket kcal. Sen, sist men inte minst. 
 
JAG TÄNKER INTE DRICKA MJÖLK I MITT KAFFE!
 

Ond! Han är ond! Jag tänker inte dricka mjölk i mitt kaffe, så enkelt är det! 
Jag måste prata med honom, tur att jag ska iväg på gymet imorgon. Får prata med han då och om han inte är där så får jag attackera någon annan. Så enkelt är det.
 
Jag vet att allt ligger i rädsla, jag är livrädd för att äta sådär mycket. Speciellt eftersom han har tagit bort dieten jag har ätit i över 1 år. Han bestämde sig för att det skulle jag sluta med, så egentligen är det min egen hjärna som stoppar mig. Jag tänker bara på skräckscenarion. "Jag kommer att gå upp ALLT jag har gått ner + 100 kg till" 
"Jag kommer inte gå upp 125 kg, men jag kommer gå upp till tresiffrigt och rulla fram längs gatorna", "Jag kommer kanske inte rulla, men jag kommer helt enkelt bli fet"
 
Jag hatar min hjärna idag.
 
Sen har jag en dålig dag för jag känner mig som en luftballong.

Heeeeeeem...


Jag ska äntligen få komma hem en stund. Jag har inte varit hemma hos mamma sen i januari och efter hennes höftoperation så har jag känt att jag vill hem. Men, jag har jobbat ganska mycket..

Imorgon åker jag hem till mamma tills på torsdag, sen jobbar jag strax över en vecka. Så jag både förtjänar och behöver ledigheten.

Nu ska jag fortsätta titta på Bones.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0